Nu var det dags att hämta fjällhonungen som jag beställde från Min Farm i våras. Fyra burkar med 700 gram i varje är en stor mängd för ett hushåll som mitt, men det var ingen konst att hitta vänner som också ville ha.
Två burkar behöll jag själv, den ena fylld med nyslungad, flytande, genomskinlig och gyllene honung av läckraste slag. Denna kristalliserar sig ganska snabbt, så min yngsta dotter fick hälften.

Honungen produceras inte av Britta och Torbjörn Öhrström i Ås, men av deras bin. De flesta bikuporna står i Västjämtlands fjälltrakter (därav namnet Åre fjällhonung) där bina suger nektar från vilda, giftfria blommor. Kan det bli bättre?

Min favoritlunch för tillfället består för närvarande av kvarg eller naturell yoghurt med blåbär, hallon eller svarta vinbär från frysen. På toppen strör jag solrosfrön och ringlar en sked av ljuvlig honung. Behöver jag säga att det är gott?

För övrigt känns det fint att bo i en landsända där bina fortfarande är friska och trivs. Bidöden i världen utgör ju ett ganska gräsligt hot mot vår livsmedelsförsörjning eftersom de flesta grödor vi äter är beroende av bin och humlor pollinerar dem.