Birgitta är inte bara ett tekniskt geni som är världsmästare på att pussla in utemöbler i ett trångt växthus. Hon är duktig att odla vitkål också, och jag fick ett kålhuvud direkt ur hennes grönsaksland! Det var fräscht och krispigt och så gott att jag var tvungen att äta massor medan jag lagade mat hemma i köket. Här skulle det nämligen bli kålsoppa till middag.

Kålsoppa är mycket godare än det låter, i alla fall om man tillagar den med riktigt fina råvaror. Såhär gjorde jag:

Jag skar en rejäl bit av det fina vitkålshuvudet och strimlade med min bästa kniv tills jag fick till ett halvt kilo. Jag kokade upp en dryg liter vatten och hävde i två buljongtärningar, ett lagerblad och tre kryddpepparkorn. Där efter la jag i kålen. (Nu har jag hittat eko-tärningar i min mataffär!)

I kylskåpet hade jag kvar några av mina egna morötter. Det skulle vara 1-2 stycken, men de var rejält stora, så jag tog bara en. Jag skalade den och skar den i lagom bitar som jag slängde i tillsammans med kålen i grytan.

Sist jag köpte ägg på gården i Lundsjön bytte jag bort en kartong ägg mot några kilo av grannens fina potatis. Det var tur, för i soppan skulle det vara 5-6 stycken medelstora. De fick gå samma väg som moroten.

Så fick allt koka under lock tills allt var mjukt och färdigt. Det blev ingen jobbig kållukt i huset eftersom jag inte brynte kålen, vilket annars är ett klassiskt tillvägagångssätt vad gäller kålsoppa. Som på beställning fanns det kvar några dugliga persiljekvistar i krukan på altanen. Jag tog bort grovstjälkarna och vevade igenom persiljan i persiljekvarnen som jag sparat från mitt barndomshem. Vilken fantastisk uppfinning det är!

Och vilken fantastisk kålsoppa, sedan den smakats av med flingsalt och vitpeppar! Den räckte i fyra dagar.