För någon vecka sedan, efter viss den vånda som det alltid är att köpa något riktigt dyrt, skaffade jag en ny (begagnad) bil. Tyvärr finns inte begagnade hybrid- eller elbilar med tillräckligt lång räckvidd för att man ska känna sig trygg där jag bor, så det fick bli traditionellt bränsle.

Bland de viktigaste kriterierna var förstås att den skulle vara bränslesnål. Eftersom jag nästan uteslutande kör landsvägskörning tänkte jag att en diesel kunde vara något. Valet föll på en Hyundai (kan jag ens stava till detta bilmärke?) i30. Att den visade sig ha en otroligt vacker färg påverkade inte köpet, med var extra bonus.

Efter att ha läst instruktionsboken och satt mig in i moderna, obekanta funktioner så som färddator, gjorde jag igår min första långresa å jobbets vägnar. Det var 32 mil tur och retur, vilket ju känns sisådär.

På hemvägen började jag äntligen få riktig kläm på vad de digitala siffrorna på försökte säga mig, och det var goda nyheter. Min himmelsblå pärla förbrukade i snitt 0,39 liter diesel per mil!

Med tanke på att jag därmed har reducerat mitt avtrycket från koldioxidfoten med hälften, känns det fantastiskt bra.Ännu bättre är det att jag inte behöver köra bil varje dag. Och det kommer jag INTE att göra nu heller.

Dimmig morgonpuss till min himmelsblå färdkamrat!