Blog Image

FrilandsJournalisten

Om bloggen

Från och med nu blir det mindre snack och mera verkstad.
Det blir mindre politisk ilska och mer spenat i grönsakslandet.

Vägen till ett hållbarare samhälle går genom enkla, konkreta handlingar. NU. Det bästa av allt är man blir lycklig av att utföra dem.

På bloggen vill jag berätta om vad jag gör och varför.

Jag vill också ställa en fråga:
Hur gör du, och varför?

Äppel päppel

Maten Posted on Sat, September 13, 2014 14:01:53

Ingen kunde vara gladare än jag över att få äpplen. Med en egen skörd på 450
gram blir man inte självförsörjande på äppelmos.

Hos Birgitta II plockade jag en kasse
fallfrukt och gjorde 6 kilo äppelmos sent i går kväll. Dessutom plockade jag en
liten påse äpplen från trädet till att äta.

– Håller sig
äpplena bra om man sparar dem ett tag? frågade jag.
– Svärmor brukade
förvara dem i källaren under vintern, invirade i papper, sa Birgitta.

Gammal tantkunskap
är pålitlig. Nu har jag virat in äpplena ett och ett i tidningspapper och lagt
i en trälåda i källaren. Smart med papper. Då “smittar” det inte om
ett äpple skulle bli dåligt. Och goda och söta är de!



Bylistan gör succé

Solskenssonaten Posted on Sat, September 13, 2014 13:56:00

Bylistan, sms-listan som vi skapade för de bybor som ville vara med, har visat sig vara väldigt användbar. Här lägger folk ut frågor om skjuts till stan eller vädjan om att köpa en liter mjölk om det är någon som ändå ska på affären. Och många gånger får folk napp.

I fredags eftermiddag förra veckan slängde Birgitta II ut en fråga på listan (det finns en Birgitta till i byn, förutom min närmaste granne, där av ordningsnumret). Var det någon som var i stan och skulle på Jula eller dylikt ställe? De höll nämligen på att så gräs, och nu hade fröna så försmädligt tagit slut.

I ett sådant läge har man vanligtvis två val om man bor i Kallsta:
1, Köra till stan och köpa mer frön, vilket är nästan 8 mil tur och retur.
2, Reta sig på att fröna inte räckte och göra klart en annan dag.

Men nu fanns alltså Bylistan.

Eftersom jag precis var på väg in på just Jula ringde jag upp, men jag anade att det fanns en hake. Jag var nämligen på väg bort och skulle inte komma hem förrän på söndag. Nej, höll Birgitta med, det var kanske inte det ultimata. De hade behövt frön nu i kväll.

Medan vi pratade slog det mig plötsligt att jag själv hade gräsfrön till övers där hemma. Jag bad henne gå till mitt växthus och leta fram förpackningen. Bara hon lämnade typ tre nävar kvar åt mig, fick hon ta resten. Och glad i hågen sådde Birgitta färdigt.

Igår la hon ut ett nytt meddelande. Var det någon som ville ha äpplen? De hade massor som de inte kunde ta reda på.

Gissa vem som ville!

Tänk vilken glädje man kan ha av en bylista! Många onödiga bilresor kan man spara också, vilket är finfint för både klimat och plånbok. Jag rekommenderar verkligen detta system för alla miljövänner! Man måste givetvis inte bo långt ute på landet för att ha detta utbyte. I villakvarteret eller bostadsrättsföreningen kan en lista också göra underverk. Låt byteshandeln och den sociala gemenskapen blomstra, och spara på jordens resurser!



Tät? Javisst!

Solskenssonaten Posted on Sat, September 13, 2014 13:24:16

Nej. Jag har inget bankkonto i Schweiz. Jag lider inte heller av inkontinens, men jag är tät på ett annat och viktigare vis.

Idag har nämligen alla mina fönster fått nya tätningslister. Det känns bra. Nu har jag i alla fall gjort det jag kan för att spara uppvärmningsenergi i vinter.
Kanske också att det kan hindra lite flugor från att komma in.

Mitt hus är väldigt hemtrevligt. Det tycker tyvärr också flugorna, för så fort det börjar bli kyligt ute så flyttar de in. De är så glada över att komma in i värmen att de vimlar runt i någon sorts yra. De är högljudda och alldeles omöjliga att slå ihjäl. De anar en flugsmälla på fem meters håll och sitter inte stilla en sekund. De är alldeles galna. Vilar gör de bara väl dolda innanför taklisten.

Flugor är de enda djur som får mig att känna mordlust. De är de enda levande varelser som jag utan dåligt samvete slår ihjäl. Inget provocerar mig så som ljudet när de tungt studsar mot taket, igen och igen och igen. Särskilt svårt att stå ut med eländet är det om kvällarna när jag slår mig ner i soffan i syfte att koppla av.

I fjol hade jag – trots klisterpapper i taket ovanför golvlampan – inneboende hela vintersäsongen. Och så fort det blev varmt i maj så flög de ut. Kanske kan tätningslisterna hindra en och annan från att tränga sig in. I så fall har jag ju slagit två flugor i en smäll med mina tätningslister. Ha! Där fick jag till det!



Fjällkantarell

Solskenssonaten Posted on Sat, September 13, 2014 12:58:36


Har du sett herr
Kantarell…? Nja. Han lekte mest kurragömma.

Vartenda år ser jag
fantastiska inlägg på Facebook från folk som formligen har öst kantareller i sina korgar och hinkar. De talar om
tjugo, trettio, fyrtio kilo och jag ser framför mig hur de ligger på knä i
riset och bara skyfflar. Det måste vara fantastiskt.

Tyvärr har jag
aldrig fått uppleva det, och det har många orsaker:

– Jag vet inte var
jag ska leta om jag inte får följa med någon, vilket jag bara haft förmånen att
göra ett par gånger.

– Jag ser dåligt,
vilket gör att jag har svårt att se svamparna. 99 gånger av 100 är det ett gult
höstlöv och ingen kantarell som jag har fått syn på. (Jag vet, det finns
glasögon, men jag avskyr glasögon. Och jag blev häcklad och även fångad på bild
för min extrema kroppshållning, vilken visade sig ha drygt 90 graders vinkel.)

– Jag har svårt att
hålla koncentrationen på marken då jag av naturen är mer av en drömmare än en
idog samlare. Av gammal vana letar sig min blick hellre ut över vidderna,
horisonten och himlen än den disciplinerat håller sig nere i mossan.

– Jag har bristande
tålamod när det gäller att leta efter saker. Om jag inte får snabb utdelning,
ledsnar jag fort och ger upp.(Borde jobba på det.)

I år har jag i alla
fall plockat mer kantareller än jag någonsin gjort. Jag fick ihop fyra liter!
Detta trots att verkligen var svårt att finna de läckra svamparna. Det var så
torrt att det oftast bara tittade upp en liten flik av hatten. Sedan fick man
gräva fram dem med våld ur riset och mossan. Tillsammans med all smörsopp och
Karl Johan som jag har i frysen, kan jag ändå vara nöjd med vinterförrådet.

Minst lika stor
behållning hade jag av själva varandet på fjället i trevliga vänners sällskap.
Två helt fantastiska, varma septemberdagar fick vi. Att bara strosa runt i
sakta mak och insupa naturens skönhet är faktiskt ännu mer värt än fyra liter
kantareller. Vi ska vara rädd om denna unika natur!