Jag brukar ofta säga att det är tur att jag inte har ett fast jobb, för då kan jag ju inte bli arbetslös. En svamphöst som denna är det också bra att inte ha ett fast jobb. För jag inser ju att jag inte hinner jobba så mycket när allt ska tas reda på i skog och trädgård.

En annan tanke som jag brukar ta till för att försvara min dåliga arbetsdisciplin är att samlande av mat är ju indirekt också ett sätt att tjäna pengar. Idag har jag tjänat en hundring minst. Jag har dessutom fått motion, stora portioner frisk luft och god middag. Glädjen över att kunna gå i skogen en dag som denna är kanske den allra största behållningen. Att kunna välja doften av barr och solvarm mossa framför kontorsdamm och överhettad dator är ett stort privilegium som ger livskvalitet på riktigt.

Ett par timmars jobb blev det faktiskt i morse. Sedan plockade jag äpplena på mitt pyttelilla äppelträd. De var mindre än golfbollar och hela skörden vägde sammanlagt ett halvt kilo. En liten skvätt äppelmos blev det trots allt.

Vid lunchtid var vädret fantastiskt. Solen sken och luften var varm. Förhållandena för svampplockning kunde inte bli bättre. På egen hand brukar jag inte göra några storfynd i skogen – därtill är både min syn och och min känsla för svampställen för klen – men nu hade jag en av mina döttrar med mig, och i sällskap med henne kommer man aldrig hem tomhänt. Cecilia “Nilfisk” Kreuzberger har näsa som ett tryffelsvin och dammsuger skogen på svamp. Det är bara att hänga på, och det har jag gjort, både igår och idag.

Efter skogspromenaden blev det annat sorts arbete. Det tar sin tid att ta reda
på allt, men det är ganska trivsamt att sitta på förstukvisten och rensa. Särskilt när man tänker på dem som sitter inne på sina kontor.

Rensad Karl Johansvamp, smörsopp samt min första egna äppelmos. (På smörsoppen måste man ta bort hatthuden. Under den har svampen en läcker färg.)

Den här plockade jag inte. Men den var fin.