Det har varit dåligt ställt med Kallstahönsens
värpande och det har sällan funnits ägg till salu.

Det har känts trist. Ekologiska ägg från
mataffären i all ära, men de kommer från stora hönserier där man gör sig av med
tuppkycklingarna på otäckt rationella sätt.

När det behövs nya värphöns och man låter kläcka
en massa ägg i kläckningsmaskiner(för hönorna får ju inte ruva själva hos de
stora äggproducenterna). Runt hälften av kycklingarna är naturligt nog av
hankön.
Tuppkycklingar värper inga ägg, och värphönsrasernas tuppar anses växa
för dåligt för att det ska vara lönsamt att föda upp dem vidare till slakt.
Man måste alltså göra sig av med de nyfödda oduglingarna så fort de krupit ut ur sitt skal.
På många stora hönserier sker det genom att man kastar ner tuppkycklingarna
levande i en kvarn med vassa knivar. (Jo, du läste rätt. Tappade du aptiten på ägg också?) På andra ställen är de
schysstare och gasar ihjäl dem med koldioxid, en död som är mindre blodig, men går
så pass långsamt att kycklingarna hinner känna panik över att inte få syre. Det känns inte kul att bidra till
denna oetiska masslakt, vilket man faktiskt gör när man köper ägg i affären.

Nu har jag genom en vän hittat en liten
äggproducent i en grannby, och jag har hämtat mina första lådor ägg! Mitt hjärta fröjdades när jag såg de glada hönorna springa omkring fritt i gräset kring
gården utan minsta stängsel. Här mals inga tuppkycklingar ner. De matas och får åtminstone leva ett år. Där efter slaktas de en och en, blixtsnabbt med en yxa. Det känns i alla fall lite bättre, men jag tänker inte äta dem.